Det går trögt med årsboken.

Men har man börjat på ett projekt ska man väl slutföra det...? Lite ironi från mig, för om det är något jag är mästare på, så är det att inte slutföra projekt som jag har börjat på. Det är så roligt i början. Man planerar, funderar och går in med full kraft. Sedan någonstans på vägen försvinner kreativiteten och något nytt spännande projekt börjar ta form. Då känns det som man håller på med plötsligt så grått och trist. Så vardagsaktigt....

Nu får jag i alla fall ta mig i kragen och tada!!! här kommer Augusti!

I början så tyckte jag, som sagt, att formatet var jättekul att jobba med, men nu känns det ganska trist. Det är precis som om jag inte får till fler kombinationer. Det finns inte så mycket frihet att placera foto och titlar på. Eller är det bara nyhetens behag från min sida som börjar falna..... Undrar hur lång tid det tar innan september kommer.

/Frida

Äntligen!

Äntligen fick jag lust att scrappa igen. Här har det inte blivit något skapat på länge, men idag hade vi en hel söndag utan någon inplanerad aktivitet, och vädret var inte sådant att man var tvungen att gå ut.





Så, jag tog mig in till swescrapbook och letade fram lite gamla skissutmaningen och vips hade jag skapat en LO från min bästa kompis bröllop förra helgen. Visst är de jättefina på fotot!



Jag fotograferade LOn i stället för att scanna, och det blev inte riktigt så bra, men så får det bli. De papper jag använt är, förutom Bazill Cardstock, från American Crafts Metropolitan serie och så fick jag tag i någon gammal scrapbit som jag inte vet var den kommer ifrån. Dekorationen runt om är Stickels ("glitterklister") från Ranger som jag "duttat" i mönster på frihand. Kul och det var faktiskt både lättare och blev bättre än jag trott.

Nu ska jag gå och frossa mer i fotbolls-EM på TV.

/Frida

Jodå, jag finns...

... jag bara gör allt annat än att sitta vid datorn. VÄDRET ÄR JU SÅ UNDERBART!

Har haft en härligt hektisk helg med student, nationaldagsutflykt, bröllop, trädgårdsarbete och bäbismöte! Inte konstigt att jag så här på måndagen känner mig helt färdig.

Det har i alla fall varit underbart och jag har nu en hel del foton att redigera. Jag dyker väl upp här igen när det blir sämre väder!

/Frida

Jag klarade det!

I lördags small det till! Göteborgsvarvet 2008. Sluttid 2:09:40!
Jag är otroligt nöjd, och det var jätteroligt! (Känns det som så här i efterhand i alla fall). Det var tungt så klart , men känslan av att jag klarade att springa hela vägen är härlig!

Här har vi ungefär 3 km passeringen och då kan man ju kosta på sig ett leende och vinkningar. Fotot vid 20 km passeringen innehåller mest ett leende och inga extra rörelser i kroppen förutom dem som leder framåt mot målet...

Jag kan i alla fall konstatera: Jag har fått blodad tand!

/Frida

En liten teaser...

Har idag helt förlorat mig i alla bilder från semestern. Man ska börja fixa och dona med dem, men så börjar man bläddra... och bläddra... och drömma... Jag kan inte annat än att fortfarande vidhålla att Grand Canyon är det vackraste landskap jag mött!

Trevlig helg!

/Frida

Hemma igen, men foto får vänta!

Ååååh vad vi har haft det härligt!!! Har varit i Las Vegas, Grand Canyon, kört route 66 och Los Angeles! Helt underbart. Grand Canyon var det vackraste jag någonsin upplevt och jag skulle kunna sitta där i timmar och bara titta på bergen och naturen och vyerna förändras allteftersom solen rör sig över himmelen. Underbart! Massor av foto har vi (sisådär nästan 400... ) men de ska läggas in, kollas över och eventuellt redigeras innan de läggs upp här.

Dessutom behöver nog yetlagen bearbetas lite nu. Oj, vad man blir mossig i huvudet av tidsförändringarna.

Återkommer en annan kväll!

/Frida

Nedräkningen har börjat!

Veckorna bara går och livet har tagit sig in i en något intensivare fas. Våren är definitiv här, vilket innebär att man inte vill sitta inne! I måndagskväll gjorde vi årets första cykeltur med kaffekorg. Underbart!

Löpträningen har ju också gått in i en något intensivare fas nu när det bara är ca 1 månade kvar till målet och Göteborgsvarvet. Det är inte utan att man börjar bli nervös... Ska jag klara det?! Fast oavsett vad så vet jag ju att jag klarat flera delmål; fått rutin på träningsvanorna, klarat springa milen under en timme och framför allt börjat tycka att det är härligt att få komma ut och springa. Det är inte illa det. I lördags gjorde jag också mitt livs längsta löptur: 18 km! Hade någon sagt till mig för ett år sedan att jag skulle göra det (jag som hatat att jogga, och tyckt att folk måste vara tokiga som håller på med det) så hade jag varit övertygad om att denna var fullkomligt tokig. Jaja... vi får väl se hur det går. Jag kommer i alla fall att ha någon supporter på plats (mannen och hans kompis...)

Den allra viktigaste nedräkningen är i alla fall den till semestern! En vecka kvar till amerikaresan!!! Det blir Las Vegas, Grand Canyon och Los Angeles. Gissa om vi ska ta mycket foto! ... och shoppa järnet.... och njuta av livet!

/Frida